Politikersnack

Det var rubriken som man möttes av i bland annat Dagens Nyheter idag. Sätter man en sådan rubrik så visar man antingen att man inte förstått någonting av hur saker och ting fungerar eller också så utnyttjar man retoriken för att vinna maktpoäng. I det här fallet är det är det de båda förbundsordförandena i på Sif och HTF som förvrider sanningen för att vinna makt.

Det första felet, förutom rubriken, består i att de påstår att varje företag och företagsledning har ett ansvar för samhällets hela tillväxt. Hur gick det till? Hur flyttades samhällsansvaret från våra folkvalda politiker till företagen och dess ledningar? Någon måste ha missat något, eller är det ett sätt att åtminstone retoriskt slippa ta sitt eget ansvar för hur samhället i Sverige ser ut?

I ärlighetens namn är dessa förbundsordföranden inte politiker i dess egentliga mening, men de går å andra sidan alltid Socialdemokratins ärenden. Så, det budskap de försöker förmedla är att det inte alls är de senaste årtiondena av Socialdemokratiskt styre som lett till dagens höga arbetslöshet och minskade investeringsvilja i tillverknings-industrin utan direktörernas bonuslöner.

För den som inte redan förstått det så sätts direktörernas bonusar i syfte att styra företagens verksamhet i den riktning som ägarna vill. I de allra flesta fall så vill ägarna av naturliga skäl att företagen skall generera både tillväxt och avkastning till aktieägarna. Huruvida företagen kan göra detta beror i sin tur på hur lönsamma de är. Lönsamhet kommer i sin tur av att intäkterna överstiger kostnaderna.

Investeringsviljan i ett visst land beror således på om ägarna anser att det går att uppnå en tillräckligt hög lönsamhet i detta land eller inte. Om politikerna i Sverige – som tro det eller ej – är de som egentligen har samhällsansvaret ger rätt förutsättningar jämfört med andra länder så kommer investeringsviljan att finnas. Problemet uppstår därmed när de rätta förutsättningarna inte finns.

Författarna av artikeln i Dagens Nyheter berör den sanna problematiken när de nämner utflyttningen till låglöneländer. Globaliseringen och friheten att flytta kapital har gett företagen nya möjligheter att skapa högre lönsamhet genom att välja att lägga tillverkningen i länder där lönekostnaderna är låga. Med andra ord är det inte konstigt att det är i just tillverkningsindustrin som effekterna av globaliseringen märks först.

Då är ju naturligtvis frågan om globaliseringen är av ondo? Självklart inte, men den gör det svårare för nationalistiskt tänkande partier som Socialdemokraterna att vinna mark eftersom globaliseringen och utflyttningen helt enkelt inte går att stoppa. Företagen, som till skillnad mot vad Sif och HTF verkar tro, har och skall nämligen inte ha något samhällsansvar. Det är politikernas sak.

När det gäller utflyttningen av tillverkningsindustrin till låglöneländer är det däremot tyvärr inte mycket som kan göras. Det finns nämligen alltför många människor i Kina, Indien och Östeuropa som är villiga att arbeta mycket hårt för att få en högre levnadsstandard. Och precis som vissa nationalistiska krafter som lägger blockader mot företag som anställer östeuropeisk arbetskraft i Sverige struntar i de människor som behöver arbetena för sin försörjning så struntar kineser, indier och östeuropéer i om vi svenskar får behålla våra arbeten.

Så ”wake up and smell the coffe”, det lär inte bli några högre löner eller sextimmars arbetsdagar inom tillverkningsindustrin den närmaste framtiden. Om politikerna tar sitt samhällsansvar, i stället för att försöka skjuta över det på företagen, så ser de till att satsa på att fler i Sverige får bättre utbildning och att rätt förutsättningar ges i övrigt åt företag inom tillverkningsindustrin. Då kanske vi kan behålla även tillverkningsindustrin.

Allt sedan 9/11 2001 har det varit mycket snack om ondskans axelmakter, vilka länder, religioner eller organisationer som ingår och vilka individer som tillber dessa. Problemet är dock mycket större än geografi och person. Ondskans axelmakter är nämligen inte alls begränsade till geografi eller person utan utgörs snarare av mänskliga egenskaper. Ondskans sanna axelmakter är helt enkelt; Girighet, Prestige och Rädsla!

Analyserar man bakgrunden till de flesta konflikter oavsett storlek så finns alltid någon av ovanstående egenskaper där. Girighet efter makt och/eller pengar är sannolikt den mest vanligt förekommande, men även ren prestige är ofta anledningen till att två parter inte kan komma överens. I de fall både girighet och prestige kan uteslutas som skäl så ligger rädslan där och ruvar. Rädslan för att det som är annorlunda skall kunna skada, eller förändra det som man redan är van vid.

I svensk politik pågår en ständig kamp mellan höger och vänster med tydliga girighets- och prestigeskäl som bakomliggande anledningar. Girigheten efter makt och pengar och prestigen i de olika lägren har lett till den inneboende konflikt som tyvärr leder till att det som är mest lämligt att göra för att driva landet på ett för alla framgångsrikt sätt får stryka på foten för kortsiktiga och populistiska lösningar.

Skall man vara krass så finns det inte så många olika sätt att driva ett land som Sverige på. Tänker man dessutom på Sverige som ett företag med starkt samhällsansvar så blir det ännu lättare att identifiera vad man kan och inte kan göra för att Sverige skall bli framgångsrikt. Den främsta anledningen till att svenska politiker inte hittar den “rätta vägen” är just det egna behovet av att bibehålla makten.

Särskilt tydligt är maktbehovet hos Socialdemokrater och Vänsterpartister vilket även återspeglas i deras verklighetsfrämmande och tidvis rent ideologiska inställning till sin omvärld. Ideologin är ju som bekant dessutom det främsta prestigeverktyget i världen. Vill man uppnå höjden av prestige så gör man som Karl Marx och grabbarna och skapar sin egen ideologi utifrån den aktuella tidens mest populistiska synsätt. Vem vill inte bli historisk?