Politikersnack

Det blev ingen riktigt finanskris i Sverige. Vi var betydligt bättre förbereda än många andra länder på att hantera finanskrisen. Efter vår djupa ekonomiska kris som började i början på 90-talet har politikerna varit tvungna att sköta ekonomin på ett ansvarsfullt sätt. Det var inget som gjorde dåvarande och nuvarande regeringar speciellt populära, men vi ska vara ytterst glada för att det konsekvent under 15 års tid hållit ett järngrepp om vår ekonomi. Fråga grekerna. Eller spanjorerna.

Dock är det för tidigt att ropa hej för oss svenskar. Vi lånar som aldrig förr och det finns enligt många bedömare en överhängande risk att lånebubblan spricker. Därav förs olika lånehämmande förslag på tal, nu senast ett lånetak som innebär att man bara får låna 85 % av en fastighets värde.  Det är dock inte bara bostadslån som bidrar till en eventuell lånebubbla. Privatlån för att låna pengar till bilar och båtar säljs som tåget. Efterfrågan på bilar har börjat ta fart på riktigt igen och begagnade båtar säljs som smör i solen. Dessutom konsumeras väldigt mycket på avbetalning och olika krediter. Allt detta kryddas med diverse korta lån som kreditkort och sms lån. Summa summarum så lånar vi som aldrig förr.

Är detta bara dåligt? Nej, absolut inte. Den låga ränta som ligger bakom att vi lånar så mycket innebär att konsumtionen har hållits uppe under finanskrisen vilket har varit en starkt bidragande orsak till att vi hittills klarat oss relativt helskinnade genom krisen.

Hur ska vi förhålla oss till den annalkande eventuella lånebubblan? Ska vi helt sluta låna ett tag? Nej, så drastiskt behöver det inte var. Men det krävs nog att båda konsumenter och långivare blir mer kritiskt inställda till nya lån. Som privatperson måste man räkna noga att man klarar av sitt lån även vid en hög ränta och arbetslöshet. Och långivare måste göra samma noggranna bedömning från sitt håll. Det räcker inte enbart med en kreditupplysning utan lånegivarna måste gräva lite mer på djupet och göra en grundligare bedömning om konsumenten bör ta lånet eller inte. Om vi alla lånar med måtta kommer risken för en lånebubbla tydligt minska. Vi har det alltså i egna händer.

Detta är ett typiskt exempel på hur en ideologisk övertygelse i kombination med Jantelagen strider mot sunt förnuft. De rödgröna kallar i sin retorik RUT avdraget för ett pigavdrag. Argumenten för att ta bort det är att det bara är folk som ändå skulle ha råd att betala fullt pris, dvs överklassen, som har nytta av avdraget. Det lustiga är att RUT avdraget faktiskt varit en stor framgång precis som ROT avdraget. Det vill säga att antalet arbetstillfällen har ökat och svartjobben minskat.

I dagens DN framgår det vilka som drabbas om RUT avdraget stoppas. Det har nämligen visat sig att ca 50 % av alla som utför professionell städning i Sverige är invandrare. I Stockholm är andelen utlandsfödda i städbranschen till och med uppe i 80 %. Är den rödgröna röran medvetet invandrarfientliga, eller har de bara missat denna detalj?

Det man undrar i detta läge är hur den rödgröna röran tänker när de kategoriskt säger nej till RUT avdrag. En del av dem verkar ju dessutom uppskatta ROT avdraget. Vad är skillnaden? Förutom att man vill försöka vinna billiga poänger. Ligger det en smygrasism bakom det hela? Nej, jag tror att de bara är så förblindade av sina ideologier att de inte ens bemödar sig med att se det positiva med RUT avdraget för andra än de som får avdraget.

Varför vill den rödgröna röran annars diskriminera invandrare som på detta sätt kan få ett hederligt arbete genom att hjälpa andra med städning och andra hemtjänster? Att av skaffa RUT är med andra ord ren och skär ideologisk idioti!