Politikersnack

Morgondagens val är något av ett ödesval för Sverige. Kommer vi som bor i landet att välja stor personlig frihet under ansvar (Alliansen) eller liten personlig frihet med ökat tvång (den rödgröna röran). Efter att ha följt debatten den senaste månaden är det uppenbart att det är här skiljelinjen mellan blocken går. Det är också uppenbart vilket block som ägnar sig åt politisk argumentation på hög nivå och vilket block som främst ägnar sig åt personangrepp och politisk skrämselpropagande.

Den rödgröna rörans utspel de senaste veckorna har helt handlat om att tillsammans med exempelvis LO försöka angripa Alliansens politiker på personnivå. Från att affischera stan med uppochnedpåvända bilder av Alliansens ledande politiker med slagord som “Urdumt” m. m. till påståenden om att Alliansens politik enbart gått ut på att gynna dem själva. Självklart är det så att de fördelar som alla fått pga av Alliansens politik även gynnar Alliansens politiker, det hade väl varit underligt annars. De är ju som alla andra och en inte alltför vild gissning är att den rödgröna rörans politiker har fått exakt samma förmåner av Alliansens politik.

I stället för att se till den positiva helheten har den rödgröna röran fokuserat på detaljer och undantagsfall som Alliansen redan lovat skall rättas till och förändras i positiv riktning. Trots att det är uppenbart att dessa detaljer redan har eller kommer att rättas till upprepar den rödgröna röran dessa undantagsfall gång på gång i ren desperation. I slutdebatten igår kunde de inte ens komma på någon variation av frågorna från deras tre partiledare utan upprepade samma problematik gång på gång för att försöka få Reinfeldt att tappa fattningen. Genom ett under, ja för det krävs ett under att inte tappa fattningen när motargumenten från den rödgröna röran grundar sig på rena fantasier, lyckades de dock inte med detta.

Vad är det då de rödgröna bland annat är emot, jo valfrihet inom vården genom att konkurrensutsätta landstinget. Skrapar man dock på fasaden så visar det sig att till och med Lars Ohly är en hycklare i detta avseende. Han nyttjar själv privat sjukvård för att slippa köer och få bästa möjliga vård. Borde han inte föregå med gott exempel och ställa sig i kö som alla andra? Han är dock inte ensam, en rad socialdemokratiska politiker har visat sitt hycklande tidigare genom att inte leva som de lär.

Vem minns inte Laila Freivalds som stred hårt mot ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter och sedan själv gjorde ett klipp när hennes hyresrätt omvandlades. Och Göran Persson som struntade i arbetsmiljölagar när han byggde sitt torp samtidigt som han utnyttjar skattesystemet maximalt. Eller för den delen Margareta Winberg som “råkade” få för mycket traktamente och fakturerade sitt arvode från Svenska Spel. Eller Thomas Bodström som fick ersättning för tidsspillan av domstolen samtidigt som han fick ersättning från Riksdagen trots att han inte var där.

Listan på dessa egotrippade hycklare kan göras i princip hur lång som helst. Hade det varit “kapitalistsvin” som gjort samma sak hade det inte varit lika illa för alla vet ju att de är giriga och skor sig själva så fort de kommer åt. Men, goda människor i verkligheten som den socialdemokratiska eliten, de gör ju trots allt inget sådant. Och även om de faktiskt gör det och fastnar med fingrarna långt ner i syltburken så får de fortsatt förtroende av sina politiska kompisar. Kan sätta pengar på att Thomas Bodström blir partiordförande efter Mona Sahlin om de rödgröna förlorar valet imorgon. En tobleronehycklare avlöses därmed snabbt av en annan.

Faktum är ett detta osökt leder in på en stor skillnad till mellan blocken. På ena sidan står Alliansen som anser att det faktiskt är kompetens, utbildning och egen drivkraft i form av eget företag eller hårt arbete skall vara grunden för den ekonomiska och faktiska belöningen. På andra sidan står den rödgröna röran som precis som man ansåg under Sovjettiden anser att det är den politiska eliten som skall få all belöning oavsett kompetens eller huruvida de gör bra saker för Sverige. Det är de partipolitiska meriterna som i stället skall avgöra – hur smidig man är på att ta till sig den politiska makten skall avgöra huruvida man belönas eller inte.

Är det ingen annan än jag som tycker att det är något fel i att maktfullkomliga politiker på vänsterkanten fortfarande tänker som Sovjetpolitrukerna gjorde på sin tid? Jo, faktiskt! Väljarna verkar ha förstått att den rödgröna rörans ambitioner inte alls har något att göra med den allmänna välfärden utan enbart den egna ekonomiska och politiska makten. Socialdemokratiska partiet har aldrig varit så små som idag. Detta beror sannolikt på att folk tröttnat på att lyssna på en politisk retorik som kretsar kring uppfattningar från 40-talet. Verkligheten har förändrats och till skillnad från vanligt folk så verkar den rödgröna makteliten missat det helt.

Men, det är väl som i alla andra sammanhang, blir man för stor och är det för länge så faller man till slut på eget grepp. Historien har visat att alla imperier förr eller senare har fallit. Tiden har nu efter 60 års berusande maktfullkomlighet inom socialdemokratin kommit ikapp partier och dess partiordförande och fallet är ett faktum. Förlorar den rödgröna rödan valet imorgon, vilket jag är övertygad om eftersom jag till skillnad från de själva tror på svenska folkets intelligens och förmåga att fatta egna beslut, så kommer det att ta lång tid för dem att komma tillbaka.

Anledningen till att det kommer att ta tid är helt enkelt att Alliansen då får ytterligare 4 år på sig att ännu en gång visa vilka som har bäst politik för Sverige och de som bor här. Det är första gången i modern tid i så fall och det kommer att ge mersmak när folk faktiskt ser att 1) frihet är något som smakar gott och 2) det inte är så farligt med eget ansvar. Till detta kommer att den rödgröna röran fortsatt kommer att tappa förtroende vilket kommer att ge åtminstone 4-8 år till av Alliansens styre efter att nästa mandatperiod är slut.

Äntligen!!!

Läser i DI på morgonen att Wanja Lundby-Wedin och därmed LO ännu en gång förolämpat sina medlemmar och alla andra som inte tycker som hon gör. På frågan om varför stödet för Socialdemokraterna går ner bland LO:s medlemmar medan antalet LO medlemmar som stödjer moderaterna ökar är hennes svar “okunskap”! Hur länge skall LO och Socialdemokraterna sätta sig över folk och förolämpa deras intelligens genom sin förmyndarmentalitet?

Första gången jag reagerade på att LO:s vilja att stödja den socialdemokratiska ideologin gick över gränsen för vad som är lämpligt och dessutom resulterade i direkta förolämpningar av deras medlemmar var för ett antal år sedan. Då var det också valtider och LO tapetserade tunnelbanan i Stockholm med affischer. Åren innan valet hade varit tuffa och regeringen hade tvingats göra nedskärningar i bidragen för att balansera statsbudgeten. På dessa affischer visades därför olika typer av bidragstagare, dvs mammor med barnbidrag, arbetslösa mfl. Buskapet var att det var dessa bidragstagare som med sina minskade bidrag hade räddat Sverige.

Jag har inga problem med att LO sympatiserar med bidragstagare som behöver stöd för att klara sig, jag sympatiserar också med de som inte har det så bra. Däremot är jag inte så urbota korkad att jag tror att det är bidragstagarna som räddar Sverige när det är kris! Det verkar som att LO och nu senast Wanja Lundby-Wedin glömmer bort att det är vi som faktiskt arbetar hårt och betalar skatt som ser till att Sverige har intäkter för att klara av att betala bidrag och ge stöd åt de som behöver det. Vi gör det gärna, men vi vill helst slippa LO:s ständiga förolämpningar.

Det uttalande som Wanja Lundby-Wedin nu senast gick ut med visar däremot på en enorm okunskap och konservatism. Till skillnad från den stockkonservativa makteliten hos LO och Socialdemokraterna som utan något som helst ifrågasättande klamrar sig fast vid en utdöende ideologi så har Alliansen förstått verkligheten och anpassat sig till denna. Måtte alla gudar verka för en riktig jordskredsseger för Alliansen och en total förnedring av det Socialdemokratiska partiet. Kanske skulle detta kunna leda till åtminstone ett uns av ödmjukhet hos de senare.

Wake up and smell the coffe – att vifta med ett fiktivt högerspöke funkar inte längre. De ni tidigare lyckats vinna över med denna form av retorik har för länge sedan insett att det inte längre en är ett spöke. Det som i slutändan är bra för Sverige och de som bidrar till tillväxten i landet är även bra för de som drar mest nytta av välfärden. Men, det måste finnas en balans och ett intresse av att vara med och bidra med skatter och tillväxt i annat fall blir vi alla i slutändan bidragstagare och vem skall då betala?

Det finns onekligen många olika yrken att välja mellan där ute, och just därför så har man ju en hel del olika vägar att välja när det kommer till att välja yrke. Så inte är det konstigt att många ungdomar där ute i samhället är förvirrade och inte vad vilken väg de ska gå, för det finns ju så mycket att välja mellan.

För det är ju precis så det blir när alternativen blir för många. Mycket vill ha mer och helt plötsligt vet man varken ut eller in. Men då måste man helt enkelt försöka ta sig i kragen och helt enkelt sålla ut de yrkena som man faktiskt innerst inne vet inte passar en eller som det kanske redan finns gott om där ute.

Något som alltid är vettigt att tänka på är givetvis lönen och hur bra man kan tänka sig försörja sig på just detta yrke. Att till exempel bli moderator eller politiker är yrken som troligtvis alltid kommer att löna sig i längden. Men det betyder inte att vägen dit är en räkmacka, för det är den sannerligen inte. Man måste därför alltid komma ihåg att om man vill komma någonstans och har ett specifikt mål, då måste man också vara beredd att kämpa för det.